Jag följer gärna Karins intelligenta blogg, och jag är inte heller speciellt förtjust i den tvåpartiriktning som sker i svensk politik just nu, men jag har svårt att se hur det kan vara möjligt att vara sant miljöengagerad och inte vara någorlunda vänsterorienterad. För mig kommer miljöfrågorna (miljöproblemen och miljölösningarna) ur ett större perspektiv. Ett perspektiv som innefattar mig, generationerna före och efter mig, mitt förhållande till min granne och till min andlighet. Då menar jag inte till ”Gud”, ”Allah” eller nödvändigtvis någon sådan organiserad religion utan andlighet i betydelsen samhörighet med min omgivning, förståelse för delen och helheten, insikten att jag har ett ansvar och acceptansen för att jag inte är störst, att ensam inte är starkast.

Det är med ordet miljö som med ordet kultur, två ord som jag värderar högt och funderar mycket kring, att de båda står för ganska många, stora, exitensiella företeelser, frågor och begrepp. – Det är viktigt att alla delar av ordens innebörd får klinga när man slår an tonen. I helheten finns lösningarna. Kulturen och miljön hänger samman.

För 10 år sedan rapporterade World Watch att av världens hundra ledande ekonomier var 49 länder och 51 multinationella företag. ”Multinationella beslutsfattare” som varken bryr sig om mänskliga rättigheter, miljökonsekvenser eller grundläggande rättvisa – dessa beslutsfattare känner inget annat ansvar än gentemot sina aktieägare och sin vinst. Jag har inga aktuella siffror men anser det uppenbart att vi fått, och får, betala för dessa ”beslutsfattares” gärningar de gångna och kommande åren.

Att ta hand om miljön omkring sig, värna om vattnet, jorden och djuren, går hand i hand med att ta hand om sin granne och sig själv. Jag tror inte lösningen på miljöproblematiken finns i ökad individualism, ökad utsatthet för de som, idag, är svagare än de starkare. – Jag tror att den enda lösningen är att vi hjälps åt, samarbetar och delar med oss. Under den senaste mandatperioden upplever jag att den blå alliansen inte på något vis stimulerat till samarbete eller omtanke om min nästa utan bara uppmuntrat till ökad individualism, själviskhet och konkurrens. Jag har upplevt det på ett personligt plan och jag har sett det varje dag omkring mig, oavsett var jag varit, oavsett vilka glasögon jag haft på mig.

Miljöproblemen, den psykiska ohälsan och de ekonomiska kriserna och orättvisorna går hand i hand. Girighet och avundsjuka är mänsklighetens största fiender. Tellus överlever. Människan, om än övermodig idag, kommer stå sig slätt – det finns inget förbarmande, naturlagarna är den ultimata auktoriteten. Vi måste, varje dag, göra vårt bästa för att vända vår lutande skuta rätt.

Jag anser att det är mitt ansvar att varje dag göra mitt bästa. Dela med mig, säga något snällt, vara tacksam för det jag har, handla ekologiskt och bara det jag faktiskt behöver, tycka om mig själv och cykla istället för att ta bilen… och framförallt försöka hålla tron vid liv att det jag gör kan spela roll. Vi är alla en del av miljön, av det ständiga kretsloppet. Att vara miljövän är att vara människovän, att vara vän med sig själv.

För att citera Oren Lyons:
Allt fler regeringar, vid sidan om den amerikanska, går i näringslivets och tillväxtens ärenden. Man påstår att välståndet ska ”sippra ned” till massorna. Men inget sipprar ned, det blir bara värre /…/ Världen har blivit en stor ”marknadsplats” och marknaden är det vi måste ta i tu med. Likaså illusionen om att ekonomisk tillväxt är en mänsklig rättighet och att resurserna är outtömliga. (Annika Dopping, Doppings styrkedroppar, Pogoomi AB, Danmark 2004)

Tips! Läs även IOGTs Peter Moilanens reflektioner kring valet -en indirekt kommentar till Karins Miljöblogg

En hälsning från en kollega på temat:

Jag åkte ensam och förutsättningslöst. Jag ville bara vara på denna vackra plats, bland de generösa människor som befolkar den och sova i mitt tält, yoga, meditera, sticka på min kofta och lyssna på musik i gränslandet för min normala musikkonsumtion. Utöver ett pass yoga varje morgon, god ekologisk, vegetarisk mat (lagad av den fantastiske kocken Ola Johansson) så hade jag inga förväntningar.
Vad härligt det är, när man får förvånas! Får beröras på sätt man inte alls förväntar sig.

Världen kommer till lilla Mundekulla. Årets festival var en världsmusikfestival under temat ”Världens rötter” med tibetansk traditionell musik och dans, svensk folkmusik, aboriginsk traditionell musik, bahjans, djembemusik från Senegal, arameisk bön och indiansk sweatlodge, världsåskådning, sånger och böner. Och det var bara ramverket. Utöver det var flertalet fullkomligt briljanta svenska musiker där.
Överhuvudtaget så förvånades jag i princip varje konsert över den höga musikaliska kvaliteten, generositeten och spelglädjen. Det var ren och pur inspiration och njutning – långt bortom vad jag vågad tro. Världen kom även ur publikperspektiv; svenskar, danskar, norrmän, tyskar, amerikaner,

Några höjdare var Fredrik Swahn fantastiska röst och berörande texter (vars svanenmärkta cd blev Sveriges första och naturligtvis fick följa med hem), Åsa Jinders nyckelharpsekvilibrism, dansaren Felix Lancelots fantastiska uttryck, Tenzin Gönpos enormt vackra stämma och imponerande musikerskap och Susanne Hälls ljuvliga scennärvaro och häftiga alt.

Gladast blev jag när jag, som är mycket känslig för för högt, förstärkt ljud, kunde åtnjuta en hel Nordmankonsert utan att tillgripa mina öronproppar. Jobbigt var det att välja bland alla workshops som var så spännande, det var nästan så jag blev stressad – fick anstränga mig för att unna mig en timme i caféet. Vackrast var ljusvandringen med en oändlig stjärnhimmel, eld och marschaller. Men lyckligast blev jag när den eminenta gitarristen/flöjtisten/mångsysslaren Jan-Eric Ström ville spela med mig under ljusvandringen och vi repade 10 minuter. Att få musicera är det bästa jag vet…

Det var en ära att få delta med min musik och jag hoppas på en fortsättning på det temat och på Mundekullas ekologiska, människovänliga verksamhet överhuvudtaget!

För KU I gick färden norrut, till Byxelkrok och tämligen regniga besök i de små sjöbodarna och deras, mestadels, krimskramsinnehåll. En del mer spännande fanns det dock t ex ett charmigt minigalleri med konst av Monica Sahlin vars färgrikedom gav en värmande kontrast till det gråa utanför fönstret. Det var så grått att jag allvarligt undrade om jag verkligen såg Blå Jungfrun eller om det måhända var ett något mörkare moln bland de andra molnen…
Väldigt glad och positiv blev jag också av ett besök hos kreativa Susan Billmark.
Men konstnärligt mest spännande fann jag Gallery Blue Eye som var mitt egentliga mål med dagens utflykt. Tidigare i sommar hade de en utställning med Öländska konstnärer och det var den utställningen jag ville se. Tyvärr hade de hängt om men jag kan ändå inte vara besviken för Krzysztof Koniczek- Polen, för mig okänd, ställde ut fantastiska tolkningar av miljön på norra Öland i ett helt annat färg- och bildspråk än de ”vanliga” öländska konstnärerna. Kjell Martinsson, konstnären bakom galleriet, var också värd resan. Jag kan absolut ingenting om bildkonst men tycker det är roligt att titta och försöka vara öppen för vad som sker i mig i mötet med bilden. Det är något tragikomiskt över Kjell Martinssons bilder. Något som känns fastlåst men som ändå befriande. Tavlorna är väldigt ”moderna”, de hanterar mötet mellan den digitala verkligheten och estetiken och vårt konsthistoriska arv och seende på ett inspirerande sätt.

Ullcentrum i Löttorp hade tyvärr stängt när jag begav mig söderut igen. Det var synd, jag hade tänkt förhöra mig om deras miljötänk – men det fick jag skjuta upp till en annan dag.
Jag passade på att handla i Löttorp istället. Det kändes så befriande att kunna köpa ekologiska matvaror.
Jag är lite kluven just nu nämligen, vad gäller det ekologiska; Den närmaste lanthandeln, dit man cyklar har inga ekologiska produkter. Alls. Samtidigt är det en liten butik i en, i det närmaste, utdöd ort och det känns viktigt att stödja dem och som sagt, jag cyklar dit. Nästnärmaste butiken dit man i bra väderlek (inte för varmt, inte för mycket motvind) också kan cykla har det också svagt med det ekologiska utbudet, även om det där går att finna ekologisk mjölk t ex. I Löttorp och Borgholm däremot kan man finna ett hyffsat sortiment av ekologiska varor – MEN de kräver bil (bussarna går inte så ofta) OCH det är ”stora” butiker i ”tätorter” (Öland är överhuvudtaget att betrakta som landsbygd och väldigt glesbefolkat) och har ganska lite med lokal utveckling och små entreprenörsinitiativ att göra…

Det är svårt att göra medvetna val. Jag försöker verkligen, i varje enskilt fall göra en avvägning – rätt avvägning, fatta rätt beslut. Det är omöjligt att inte konsumera i vårt samhälle -det är omöjligt, även om man verkligen försöker, att vara helt självförsörjande. Men jag försöker verkligen stödja rätt saker med mina pengar, åtminstone göra så lite skada som möjligt. Men konsumerar gör jag och jag tycker det är rena lögnen när vissa, inga namn nämnda, stora svenska artister hävdar att de inte konsumerar något alls. Det är oförskämt alternativt ett tydligt tecken på att de i grund och botten inte förstått något alls.

Cykla och köpa icke ekologiskt vs bil och köpa ekologiskt (naturligtvis kombinerade ärenden men ändå…) – det är frågan.

KU I gav en givande dag på många sätt…

Ledsen är jag också för att jag ikväll, efter moget övervägande, har beslutat mig för att inte åka över till Gotland och Almedalen i helgen. Bli frisk är högre prioriterat. Men ändå, hur ofta har man möjlighet att besöka spektaklet och händelsernas centrum i juli?? Jag hade till och med fixat bostad och guide. Jag får nöja mig med att läsa valmanifest i hängmattan. Läste MPs idag, de gjorde mig inte besviken. Det är det enskilt mest kloka partiet i min mening, men så är jag ju medlem också.
Enligt deras test ”Vilken typ av GRÖN är du?” så stod det utom alla tvivel att jag är världsförbättraren; Du är en engagerad person. Du ser världen ur ett större perspektiv och hur dina och andras handlingar påverkar den. Du försöker att leva som du lär. Klimatet är en ödesfråga och du är kritisk till världssamfundets slöa hantering av frågan. Du tycker att Sverige ska vara ett föregångsland i klimatarbetet och du tar själv ansvar för att minska din egen klimatpåverkan. Du oroas av det växande utanförskapet, framför allt bland unga med invandrar bakgrund. Du kämpar för en mer rättvis värld
- jag kunde inte sammanfattat min politiska och sociala inställning bättre själv. Det enda som fattas är några välvalda ord om alkoholpolitik.

Fasen, tänk om jag kunde ta mig iväg i alla fall. Självaste Peter Moilanen, chefen för IOGT-NTOs verksamhetsenhet, har ju lovat guida mig. Sugen är jag! Inte minst efter F!s underbara reklamkampanj och efter att ha läst Tomas Mazettis öppna brev till Birgitta Ohlsson. (läste det på Rickards blogg, tackar!). Att låna ut mig själv som nykter festdeltagare hade jag heller inte haft något emot! Men nej…

Skadeglädjen är den enda sanna (nja, men effektiv) glädjen när Ölandsbladet rapporterar att Göran Hägglund kanske inte heller kan ta sig till Almedalen på grund av elakartat magsjuka (Han har bevisligen sommarställe väldigt nära Sommarvistet, men vi har klarat oss).
På samma ort är två lika offentligt betydande (eller hur??) personer fast, förhindrade att åka till Almedalen på grund av sjukdom. Rötmånadssjuka i utökad betydelse.

Då och då slår jag upp datorn i skuggan och läser Rickards senaste blogginlägg. Han gör den där resan som jag drömmer om men undrar om jag någonsin får till. Han har lyckats att få det att hända. Och om någon svensk klassisk artist skulle turnera Cuba runt med svensk konstmusik så är jag glad över att det är han. Härliga, frispråkiga och modiga Rickard! Jag är stolt över att han är svensk, operasångare och kollega! Budordet på hans blogg är If you stand for nothing you’ll fall for anything. Jag tror vi är många som håller med och önskar att vi kunde driva detta till sin spets, men jag är sällan så modig som jag önskar. Rickard vågar. Rickard sjunger P-B på Cuba och köper ut biljetter åt fattiga musiker och vägrar gå upp på scen om de inte släpps in på teatern. Heja Rickard! Musik kan skapa fred och musik kan göra skillnad. Jag tror verkligen på det. Just nu gör Rickard den mest intressanta insatsen i kultursverige tycker jag.

Själv försöker jag göra skillnad i det lilla där jag sitter i paradiset. Använder mina ekologiska sandaler, försöker få flygande vänner att köpa skog för att klimatkompensera och få föräldrarna att köpa några fler ekologiska produkter än vanligt och gläds åt att ICA Supermarket i Borgholm, där dagens storhandel ägde rum, är ett klimatneutralt företag! Dessutom var ”Jonas” mycket hjälpsam, en kille som vet vad service är. Ekologisk salvia i kruka? Ja visst, det fixar jag! – så ska det ju vara, jämt! Rätt människa på rätt ställe.

Du glömmer väl inte dagens klick??

Jag är relativt mycket ledig i sommar och funderingarna går på högvarv kring hur jag ska gå vidare repertoarmässigt. Vilken roll ska bli nästa att studera in? Ska jag göra ett nytt försök med Melibea? Eller är månne Octavian eller Carmen på franska bättre alternativ? Har bestämt mig för att försöka göra en sak i taget – men det är ju så svårt att välja. Dido står på notstället och tittar på mig förebrående… Har beställt klaverutdrag på Rosenkavaljeren från Boosey & Hawkes, dyrt som stryk (fortfarande copyright) men det lär vara de som har originalklaverutdraget – och är man noga med källkritiken så är man. Men jag vill helst inte släpa runt på fem olika klaverutdrag i sommar så det gäller att jag fattar någon form av beslut – helst nu.

Nä, då är det faktiskt lättare att försöka ge sig in i miljömedvetenhetsdjungeln. Ligger just nu i maildialog med en representant för Olars Ulla. De har en hopplöst icke informativ hemsida, men är trevliga per mail. Deras nuvarande kollektion är inte ekologisk, men de har ett omfattande miljötänk och kommande kollektioner ska till stor del vara ekologiska. Designen är svensk och det är ju trevligt att uppmuntra. Men innan jag kan köpa sommarens festutstyrsel med någorlunda gott samvete (trots att det inte är eko) behöver jag få svar på mina frågor om deras produktion. Damen i butiken pratade varmt om den miljö- och socialt medvetna designern och sådant har jag även fått höra per mail från deras representant men jag vill ha utförligare svar. Det är ju så vansinnigt svårt att hitta något man tycker om… så kanske, kanske kan jag tillåta mig detta köp. Men som sagt bara om jag får något vettigt svar. Lin är ju ett tämligen miljösparande material, men toppen jag tittat på är i bomull. Svårt!

Kopierar in cd-skivor med material inför sommaren på datorn och har hämtat de omklackade konsertskorna från skomakaren. Bröllopspresent är också fixad. Börjar känna någon form av kontroll. Kanske läge att gå ut i solen och sätta sig och läsa Lucretia rytmiskt…

Jag har haft en testbit liggande i 5 veckor nu. Inget mögel… dock är den lite uttorkad. Men inom fem veckor hinner t o m jag äta upp en broccoli i normala fall!

Alltså ekologisk broccoli förvaras i ekologiskt tillverkad tygpåse i kylen!
Det är grejen! Fungerar troligen även på blomkål – men den testbiten lyckades jag inte avhålla mig från att äta upp så jag kan inte lämna 100%iga garantier.

Mina äpplen i källarförrådet klarar sig mycket bra! De är lite skrumpna nu efter 2 månader men fortfarande full ätbara! Tar bara upp så många som jag konsumerar de kommande dagarna, frukt mår inte bra i mitt varma, vårsolsbestänkta kök.

Nu var det emellertid så att senast jag köpte ett par jeans var augusti 2008 och då arbetade jag i Malmö och köpte således Kyuichijeans på Uma bazaar i Malmö. Det blidde bomullsjeans fast jag egentligen var på jakt efter jeans i hampa, läs här.
Efter att ha läst Karins jakt på ekojeans och med tanke på mina egna sönderfallande par så gjorde jag en snabb marknadsundersökning på Södra Förstadsgatan i Malmö idag. Utfallet lyder:
Solo: 2 par eko Nudiemodeller och dessutom rekommendationen att köpa kyuichi hos Hi on life (som jag inte kände till sedan innan och tyvärr inte hann kolla upp innan kvällens föreställning började)
JC: hade ”inte fått in” sina ekologiska modeller ännu
Weekday: har inga ekokläder alls men rekommenderade Nudie hos Solo
Diesel: inga ekokläder och inga tips.

Utfallet tycks klart bättre än det i Stockholm men ändå inte stort mycket bättre än juli 2008… Är ekomarknaden verkligen så liten? Bryr sig inte människor om vilka enorma miljöpåfrestningar och arbetsmiljöpåfrestningar konventionellt odlad bomull innebär?? För mig är det helt otroligt.

Kanske är dags att kolla upp ekobutikerna i Göteborg… lite koll har jag förstås av purt intresse, men jag är som sagt inte typen som shoppar nytt i onödan… Den som shoppar i lite större utsträckning än jag men som ändå vill göra medvetna val kan med fördel göra lite förundersökningar här

Njuter för övrigt vårsolen på Delsjöns is och funderar på hur jag ska förvara min blomkål och min broccoli så att de inte ska mögla… Den hårda inplastningen från affären går bort, i den förvaringen möglar det fort. Prövar just nu tygpåse i kylen. Tips mottages tacksamt.

Konstaterar dessutom att markisinnan Melibea har väldigt många väldigt snabba toner efter varandra när man börjar skärskåda klaverutdraget. Roligt!

Nu har Svanen bestämt sig för att göra en insats; De har startat sminkupproret, surfa in på sidan och ta dig en titt. Kanske läge att skriva på?

Utöver Kooperativet Kram, ett underbart ställe, som ligger lite avigt till om man inte bor i Linnéstaden eller på Norra Guldheden/Annedal så var Konsum det enda egentliga alternativet för ekomat när jag flyttade till Göteborg 2003. Idag 6 år senare är läget tack och lov mycket bättre.

Ica Maxi, som är affären närmast mig, har ett mycket bra ekoutbud även om det naturligtvis kunde vara bättre, vill man ha lite udda grejer så finns de inte ekologiska. Men EKOstore, som jag tyvärr inte passerar dagligen, är ett vattenhål. Det är som att gå in på Astrid och Aporna, min favoritaffär i Malmö, utöver att EKOstore inte är vegetarisk. Vilket jag tycker är bra, då utesluter de inga kunder. Vegoutbudet är ändå rikt liksom rawutbudet, dessutom har de chark-, bröd- och ostdisk!

Hur fantastiskt är det inte att bara kunna gå in i en affär, slänga ett öga på priset då och då men i övrigt bara kunna plocka åt sig det man ska ha utan att söka bland märkena efter det ekologiska och närproducerade och behöva nagelfara paketbaksidor och innehållsförteckningar.

Inte är det billigt, men det är gott för mage, själ och hjärta!