Nu på morgonen mötte mig nyheten att Dietrich Fischer-Dieskau avled igår. Jag var helt enkelt för mycket ”på väg” igår för att ha möjlighet att ta till mig några sådana nyheter.
Dietrich Fischer-Dieskau. Smaka på det namnet.
Dog han igår? 87 år gammal? Det känns overkligt.
Antingen så borde han leva för evigt eller så är han död sedan länge.
Det är ett sådant där namn. Ett oundvikligt namn. Ett namn vi alla ”växt upp” med. Den där storartade generationen sångare som jag föddes för sent för att få höra under deras storhetstid. Eller? Fast just Fischer-Dieskau är det ju ingen större svårighet att få höra, inspelning efter inspelning efter inspelning lämnade han efter sig.
Der Spiegel - om Fischer-Dieskaus liv i allmänhet och hans förhållande till poesi i synnerhet, helt i korthet
Der Tagesspiegel – lite mer utförligt om hans karriär men också i korthet.
Jag har aldrig varit något direkt fan men hans inspelningar, böcker och arbetssätt är på något sätt monumentala. De hör till referenslitteraturen. Själva namnet hör till referenslitteraturen. Som Moraträsk skulle säga ”vi kan inte gå över dem, vi kan inte gå runt dem -vi måste gå igenom dem”.
Dietrich Fischer-Dieskau var odödlig redan när han levde.
Tags: Dietrich Fischer-Dieskau
