Jag var inbjuden på ”kultursalong” igår. Jag har bara varit på ett sådant evenemang en gång tidigare. Det var 2005 i Verbier, jag kände mig bortkommen, generad och blyg och alla pratade franska.
Gårdagens upplevelse var den motsatta; en härlig kväll.
I centrum för arrangemanget var författaren Lotta Lundberg som läste ur sin senaste bok, Ön
.
Styckena var naturligtvis valda så att egentligen ingenting av bokens handling avslöjades utan bara språket och klangvärlden. Men jag tyckte mycket om vad jag hörde och ska definitivt se till att läsa både den och hennes tidigare böcker! Just nu saknar jag innerligt ett svenskt bibliotek…
Läsningarna inramades av stråkkvartetten Malva blandat med svenska pärlor framförda av Vincent Hashmi och Olof Boman.
25 svenskar, eller åtminstone svensktalande, i en vacker lägenhet, lite frukt och ost och så all denna kultur. Kultur!!!
Hur ljuvlig en sådan kulturupplevelse kan vara, det är svårt att beskriva med ord.
Tillbaka till kultursalongerna och kammarmusikens hemman under 1800-talet. Värdet av kammarkulturen står så klart i en sådan miljö. Högläsningen och de små pianostyckena. De sentimentala sångerna – plötsligt fungerar de så bra. De som i ett annat sammanhang ter sig imbecilla och banala.
Själva minglandet ter sig också så enkelt i ett sådant sammanhang. De flesta kände varandra på ett eller annat sätt förstod jag, medan jag bara kände några helt ytligt och de flesta inte alls. Men under en sådan kväll så skapas en slags naturliga kontakter, ett slags stresslöst nätverkande.
Trots att det ombytliga inlandsklimatet gjorde att jag önskade mig fingervantar när jag cyklade hem på kvällen (ja, jag har lånat en cykel, äntligen! Berlin är en perfekt stad att cykla i, jag vet inte varför jag inte fick det att hända tidigare) så var jag väldigt nöjd och uppfylld. Jag kände mig berikad så där som bara social samvaro och klassisk musik kan få mig att göra.
Jag kan gott tänka mig att delta i sådana tillställningar oftare. Det skulle inte vara någon uppoffring alls.
Tags: Lotta Lundberg, Malvakvartetten, Olof Boman, Ön, Vincent Hashmi
