Jag har packat mina saker och städat lägenheten. Den sista tvätten hänger på tork. – Det är dags att lämna Berlin för den här gången. Jag är snart tillbaka, med tunnare kläder i packningen förhoppningsvis. Men det är också det som gör att det känns som en längre period än vad det egentligen är, när jag kommer tillbaka är det sommar i Berlin. Det känns som om våren far förbi i en rasande fart. På så vis så är det bra att åka norrut, så våren blir lite förlängd…
Jag sitter och försöker samla ihop den senaste månadens arbete, händelser och tankar. Det känns lite som att månaden mest flutit förbi men jag vet ju att det inte är sant, så jag gör som jag brukar göra när saker och ting känns lite luddiga i kanten – jag formulerar mig.
Arbetet med EGG har varit roligt och har även lett lite utanför de kvinnliga renässanskompositörerna in i den franska barocken – vilket inneburit spännande stilistiska lärdomar för mig. Återstår att ha mod att göra stilen till min. Jag känner också att jag har ett behov av att försöka formulera för mig själv skillnaderna kring ornamentering och tempi i italiensk och fransk barock. Där har jag hemläxa.
Parallellt har jag studerat in ett bel canto-parti och lärt mig betydligt mer om skillnaderna mellan bel canto och verism och mellan Rossini och Donizetti. Väldigt roligt har det också varit att jobba med den italienske coach som var en ny bekantskap för mig men som jag fått rekommenderad sedan länge. – Alltid lika underbart när man hittar rätt människa för rätt uppgift. Det är ljuvligt att bara insupa kunskapen och känna full tillit till instruktionerna för att det är uppenbart att personen man har framför sig kan verket utan och innan. Det tilltalar mig på något vis när man kommer dithän att man diskuterar källkritik. Kul förstås att han köpte mina små påhitt och i övrigt var positiv till vad jag höll på med. Återstår att se vad jag själv tycker när jag lyssnar igenom inspelningen.
En oväntat stor grej var det också för mig att kunna titta på Venus, Jupiter och Mars från min terass här varje kväll. Stjärnhimlen är i sig fantastisk när jag tar mig tid att försjunka i den men dessa tre planeter, synliga med blotta ögat, gav verkligen perspektiv. Människan är liten. Världen stor. Det är värt att kämpa för att inte förstöra den planet vi själva har fått till låns.
Viktigast och den emotionellt största händelsen under månaden har tveklöst varit mitt nypåbörjade arbete med tenoren och sångpedagogen Jeffrey Francis. Det känns både som att jag gjort en helomvändning vad gäller mitt tekniska tänk, samtidigt som det känns som att jag inte ändrat egentligen något. Jag tror den största utmaningen har varit den mentala i det här fallet. Tillit. Och att ”återigen” orka ändra och göra om. Det var några dagars tvivel, då det återigen blev uppenbart vad det innebär att ha sitt instrument i kroppen – där sådana tvivel inte bara existerar i tankevärlden utan också manifesterar sig rent fysiskt med trötthet, svaghet etc. Men egentligen har det varit en smärtfri och oerhört upplyftande resa som verkligen känns riktig så här när några veckor passerat och jag mer och mer integrerat det hela i min dagliga övning.
”Omläggningen” har både gjort mig tryggare och mer självsäker samtidigt som det fått mig att tänka om kring några av mina sommarplaner. Sådant som kändes viktigt och riktigt för bara fyra veckor sedan känns nu inte fullt så självklart och annat känns viktigare än förut. Jag hoppas att det hela ska utkristallisera sig de närmaste veckorna, att stå mittemellan beslut är rätt tärande.
Nu väntar ett större inköp av begagnade noter i huvudstaden och några arbetsveckor i Göteborg. Det ska bli spännande.
Avslutningsvis, Jeffrey Francis:
Tags: EGG, Jeffrey Francis
