Idag tilltalade jag en dam här i Vasa på svenska. Det brukar nämligen fungera bra i de flesta lägen, men i det här fallet märkte jag att hon inte riktigt förstod, eller åtminstone inte kunde säga det hon ville säga. Istället sa hon något som jag uppfattade som ”du pratar ingen finska?” – fast hon sa det på finska så jag förstod ju inget mer än suomi-någonting. Jag skakade på huvudet och sa, på svenska, ”Nej tyvärr” varpå hon tillkallar en kollega som visade sig prata svenska.
Medan vi väntade på nämnda kollega vänder damen sig till mig och säger, på svenska, ”Pratar du svenska?”
”Eh, ja” svarar jag något förvirrat”
”I alla fall lite” blev svaret…
Kollegan kom och jag fick mitt ärende utrett, men gick trots det därifrån något förvirrad…
Låter min ”svenska” svenska så väldigt annorlunda än finlandssvenskan så att det inte går att förstå mig? Det har nämligen hänt förut att folk inte förstår vad jag säger förrän efter ett tag…
Tags: Vasa