Att resa i Nordnorge väcker sannerligen många miljörelaterade frågor och kanske är det därför jag inte kan låta bli att reagera:
Senaste inlägget på ”Karins miljöblogg” handlar, föga förvånande, om valtiderna och om hennes ambivalens inför den tvåpartipolitik som vi väljare nu tvingas in i.
Hon skriver Det är klart att det är nära till hands att rösta på mp i riksdagsvalet. Men jag hör faktiskt till dem som anser att man inte med nödvändighet måste vara vänster för att vara miljöengagerad..

Jag följer gärna Karins intelligenta blogg, och jag är inte heller speciellt förtjust i den tvåpartiriktning som sker i svensk politik just nu, men jag har svårt att se hur det kan vara möjligt att vara sant miljöengagerad och inte vara någorlunda vänsterorienterad. För mig kommer miljöfrågorna (miljöproblemen och miljölösningarna) ur ett större perspektiv. Ett perspektiv som innefattar mig, generationerna före och efter mig, mitt förhållande till min granne och till min andlighet. Då menar jag inte till ”Gud”, ”Allah” eller nödvändigtvis någon sådan organiserad religion utan andlighet i betydelsen samhörighet med min omgivning, förståelse för delen och helheten, insikten att jag har ett ansvar och acceptansen för att jag inte är störst, att ensam inte är starkast.

Det är med ordet miljö som med ordet kultur, två ord som jag värderar högt och funderar mycket kring, att de båda står för ganska många, stora, exitensiella företeelser, frågor och begrepp. – Det är viktigt att alla delar av ordens innebörd får klinga när man slår an tonen. I helheten finns lösningarna. Kulturen och miljön hänger samman.

För 10 år sedan rapporterade World Watch att av världens hundra ledande ekonomier var 49 länder och 51 multinationella företag. ”Multinationella beslutsfattare” som varken bryr sig om mänskliga rättigheter, miljökonsekvenser eller grundläggande rättvisa – dessa beslutsfattare känner inget annat ansvar än gentemot sina aktieägare och sin vinst. Jag har inga aktuella siffror men anser det uppenbart att vi fått, och får, betala för dessa ”beslutsfattares” gärningar de gångna och kommande åren.

Att ta hand om miljön omkring sig, värna om vattnet, jorden och djuren, går hand i hand med att ta hand om sin granne och sig själv. Jag tror inte lösningen på miljöproblematiken finns i ökad individualism, ökad utsatthet för de som, idag, är svagare än de starkare. – Jag tror att den enda lösningen är att vi hjälps åt, samarbetar och delar med oss. Under den senaste mandatperioden upplever jag att den blå alliansen inte på något vis stimulerat till samarbete eller omtanke om min nästa utan bara uppmuntrat till ökad individualism, själviskhet och konkurrens. Jag har upplevt det på ett personligt plan och jag har sett det varje dag omkring mig, oavsett var jag varit, oavsett vilka glasögon jag haft på mig.

Miljöproblemen, den psykiska ohälsan och de ekonomiska kriserna och orättvisorna går hand i hand. Girighet och avundsjuka är mänsklighetens största fiender. Tellus överlever. Människan, om än övermodig idag, kommer stå sig slätt – det finns inget förbarmande, naturlagarna är den ultimata auktoriteten. Vi måste, varje dag, göra vårt bästa för att vända vår lutande skuta rätt.

Jag anser att det är mitt ansvar att varje dag göra mitt bästa. Dela med mig, säga något snällt, vara tacksam för det jag har, handla ekologiskt och bara det jag faktiskt behöver, tycka om mig själv och cykla istället för att ta bilen… och framförallt försöka hålla tron vid liv att det jag gör kan spela roll. Vi är alla en del av miljön, av det ständiga kretsloppet. Att vara miljövän är att vara människovän, att vara vän med sig själv.

För att citera Oren Lyons:
Allt fler regeringar, vid sidan om den amerikanska, går i näringslivets och tillväxtens ärenden. Man påstår att välståndet ska ”sippra ned” till massorna. Men inget sipprar ned, det blir bara värre /…/ Världen har blivit en stor ”marknadsplats” och marknaden är det vi måste ta i tu med. Likaså illusionen om att ekonomisk tillväxt är en mänsklig rättighet och att resurserna är outtömliga. (Annika Dopping, Doppings styrkedroppar, Pogoomi AB, Danmark 2004)

Tips! Läs även IOGTs Peter Moilanens reflektioner kring valet -en indirekt kommentar till Karins Miljöblogg

Tags: Karins miljöblogg, miljö, MP, Oren Lyons, val 2010, World Watch

This entry was posted on torsdag, september 2nd, 2010 at 18:42 and is filed under eko. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.