Expressvistelsen är över och jag sitter åter fastnaglad vid internet sökandes orkesterbesättningar, repertoaridéer, kontaktuppgifter m.m Vad mycket tid man måste ha haft innan internet, eller hur lite; för hur hittade man all information då?
Det var en mycket bra resa. Härliga samtal (av någon anledning mycket kring ekonomi i många olika bemärkelser) och inspirerande möten.
Några doftprov:
Resans roligaste citat: -Palme gick på bio. Palme blev mördad. Därefter började det gå utför med kulturpolitiken.
Resans mest politiskt provocerande citat: -Kalla kriget höll den värsta kapitalismen stången. När kapitalismen vann kriget accelererade den kapitalistiska utvecklingen. Kapitalismen i sin fullt utvecklade form skapar ingen medelklass; bara riktigt fattiga och riktigt rika.
Resans balansgång: Var går gränsen mellan god kundvård och kulturprostitution?
Resans existentiella fundering: Att få uttrycka sig är en mänsklig rättighet, men att få arbeta professionellt med sin konst är det inte. Dock är det en mänsklig rättighet att ha tillgång till god konst och kultur. Hur hanterar man det på något vettigt sätt?