Jag skulle jobbat på en restaurang hela turistsäsongen här på Öland. Men efter många samtal, överenskomna telefontider som inte blev av och ett evigt uppskjutande av startdag (inte från min sida) så kom då den dagen då jag kände att detta inte känns respektfullt gentemot mig och att mitt förtroende för den presumtiva arbetsgivaren var försvunnet. Så när han återigen inte ringde upp den dagen han sagt att han skulle ringa upp så jagade jag inte honom längre utan lät det hela förfalla. Ett beslut som måhända inte var det ultimata för min ekonomi men väl för min självkänsla. Och det goda med det hela var att jag nu fick möjlighet att åka till Mundekulla musikfestival! Jag blev inbjuden i våras men tackade nej på grund av restaurangjobbet… Ville Peter Elmberg månne att jag skulle delta ändå eller kom det för sent på?

Jag åkte ensam och förutsättningslöst. Jag ville bara vara på denna vackra plats, bland de generösa människor som befolkar den och sova i mitt tält, yoga, meditera, sticka på min kofta och lyssna på musik i gränslandet för min normala musikkonsumtion. Utöver ett pass yoga varje morgon, god ekologisk, vegetarisk mat (lagad av den fantastiske kocken Ola Johansson) så hade jag inga förväntningar.
Vad härligt det är, när man får förvånas! Får beröras på sätt man inte alls förväntar sig.

Världen kommer till lilla Mundekulla. Årets festival var en världsmusikfestival under temat ”Världens rötter” med tibetansk traditionell musik och dans, svensk folkmusik, aboriginsk traditionell musik, bahjans, djembemusik från Senegal, arameisk bön och indiansk sweatlodge, världsåskådning, sånger och böner. Och det var bara ramverket. Utöver det var flertalet fullkomligt briljanta svenska musiker där.
Överhuvudtaget så förvånades jag i princip varje konsert över den höga musikaliska kvaliteten, generositeten och spelglädjen. Det var ren och pur inspiration och njutning – långt bortom vad jag vågad tro. Världen kom även ur publikperspektiv; svenskar, danskar, norrmän, tyskar, amerikaner,

Några höjdare var Fredrik Swahn fantastiska röst och berörande texter (vars svanenmärkta cd blev Sveriges första och naturligtvis fick följa med hem), Åsa Jinders nyckelharpsekvilibrism, dansaren Felix Lancelots fantastiska uttryck, Tenzin Gönpos enormt vackra stämma och imponerande musikerskap och Susanne Hälls ljuvliga scennärvaro och häftiga alt.

Gladast blev jag när jag, som är mycket känslig för för högt, förstärkt ljud, kunde åtnjuta en hel Nordmankonsert utan att tillgripa mina öronproppar. Jobbigt var det att välja bland alla workshops som var så spännande, det var nästan så jag blev stressad – fick anstränga mig för att unna mig en timme i caféet. Vackrast var ljusvandringen med en oändlig stjärnhimmel, eld och marschaller. Men lyckligast blev jag när den eminenta gitarristen/flöjtisten/mångsysslaren Jan-Eric Ström ville spela med mig under ljusvandringen och vi repade 10 minuter. Att få musicera är det bästa jag vet…

Det var en ära att få delta med min musik och jag hoppas på en fortsättning på det temat och på Mundekullas ekologiska, människovänliga verksamhet överhuvudtaget!

Tags: Åsa Jinder, ekologiskt, Felix Lancelot, Fredrik Swahn, hållbart, Jan-Eric Ström, Mundekulla musikfestival, Ola Johansson, Peter Elmberg, Susanne Häll, Tenzin Gönpo, världsmusik, yoga

This entry was posted on måndag, augusti 16th, 2010 at 22:15 and is filed under eko, konsert. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.