Det stod ett kompisgäng bakom mig i toalettkön och diskuterade hur många år deras gemensamma tradition att lyssna på SkånskaOperan på Kalmar slott hade hunnit bli. – Vad var det egentligen som gavs det där första året de var där, andra året var det ju Carmen men när var nu det??
Jag spelade Tetris i mobilen och lyckades ganska länge låta bli att lägga mig i samtalet. Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan vände mig om och sa ”Carmen gavs 2006, året dessförinnan gavs Don Giovanni, det var således 2005″. ”Ah, tack!”
SkånskaOperan med sitt speciella koncept är en institution…

Och sällan blir det så tydligt hur viktiga frigrupperna är för instutionsteatrarnas varande som när man lyssnar på publikens ord på väg ut från föreställningen; sorlet, de glada minerna och de imponerade kommentarerna. Sommarföreställningarna är definitivt en konstkulturpublikens plantskola.
Fast man undrar ju ibland vad det är vi egentligen lär ut:
”Det här är ju mer operamusikal än föreställningen vi såg i Borgholms slottsruin, det var ju mer opera, med stor orkester och kör och inget agerande”
- således kan man sluta sig till att musikal spelas med litet kapell, med dans och agerande och att opera bombastiskt och stillastående.
Att operakonserten i Borgholms slottsruin faktiskt var just en konsert är tydligen inte konsensus.

Jag får från mitt perspektiv tacka för en bra föreställning synnerligen välsjungen av Hanna Husàhr (Adina) och John Haque (Nemorino). Sceniskt blev jag mest imponerad av Emmi Christensson som presenterade en naturlig, avspänd spelstil och ett mycket vackert och kommunikativt ansikte men även Dag Schantz fångade mig stundtals när han skruvade sin Dulcamara ett extra varv… Men jag har sagt det förut, och säger det igen; levererandet av talreplik är något som verkligen borde ingå i de svenska operautbildningarna.

Operan däremot är så full av schabloner och så fullkomligt förutsägbar att man blir matt. Fast det där med schablonerna är förstås inte enbart Skånska Operans fel, Donizetti själv kan till exempel anses ha en del med det att göra. Hur könsstereotypt kan man komponera egentligen? Låt gå för Una furtiva lagrima, komponerar man något så urmänskligt genialiskt så må man få tillåta sig en del, men resten!?
Kanske i just denna, i mina ögon, ganska fattiga pjäs blir frånvaron av den underbara orkestersatsen mer saknad än i andra av SOs föreställningar som jag sett och medverkat i.

Men smaken är i högsta grad individuell, det påminns jag om varje gång jag går och ser något och lyssnar på övriga åhörares reflektioner; i kväll sa någon att det definitivt var roligare och bättre än Zpanska flugan på Krusenstiernska gården, Kalmar, och att kapellet var så fantastiskt bra! Att vara roligare än Suzanne Reuter, Peter Dalle och Robert Gustafsson får anses vara en stor bedrift!

Det är problematiskt att spela opera i gröna salen på Kalmar slott det vet jag både ur artist- och publikperspektiv. Det går in många stolar, men finns inga gradänger. Därtill är salen lång och relativt smal vilket ger en lång scen utan ett naturligt centrum, om inte scenografin ger det, vilket under kvällens föreställning tyvärr resulterade i en väldig massa allmänt gående, springande och snurrande. Allmänt på scen tycker jag inte om. Men jag vet ju hur det är när det plötsligt är dubbelt så långt fram till motspelaren jämfört med kvällen innan. Det var ganska svettigt att spela cirkus-Cherubin (2008) där av just den anledningen… Tyvärr gör frånvaron av gradänger, och därtill den SkånskaOperanska arenaspelstilen ”på golvet”, att publiken som hamnar på de bakre raderna i princip inte ser något. I år var dessutom scenografin väldigt låg och en hel del av föreställningen utspelade sig sittandes eller liggandes på denna scenografi – resultatet behöver jag väl inte gå in på ytterligare? När jag satte mig ned tänkte jag stillsamt ”jag är kort, Hanna är kort, John är kort och de där stolarna är låga – kommer jag se något alls” – visst såg jag något, men jag hade uppskattat att få se mer, det hade ensemblen varit värd!

Kärleksdrycken spelas 5/8 i Kalmar Slott och därefter 7, 10 och 11/8 på Palladium i Malmö.

This entry was posted on torsdag, augusti 5th, 2010 at 0:04 and is filed under Operaföreställningar. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.