Vädret de senaste dagarna har varit sådant där typiskt ”hitta på något”-väder. Det vill säga omväxlande molnighet och ganska svalt. Perfekt utearbetsväder men jag försöker hitta någon balans mellan saker som behöver bli gjorda och sommarlov.
Efter några dagars sångledigt är det dessutom hög tid för mig känna lite arbetsinspiration igen således har jag, tillsammans med Mig Själv, instiftat KU – konstkulturutflykter (icke att förknippa med konstitutionsutskottet)
För KU I gick färden norrut, till Byxelkrok och tämligen regniga besök i de små sjöbodarna och deras, mestadels, krimskramsinnehåll. En del mer spännande fanns det dock t ex ett charmigt minigalleri med konst av Monica Sahlin vars färgrikedom gav en värmande kontrast till det gråa utanför fönstret. Det var så grått att jag allvarligt undrade om jag verkligen såg Blå Jungfrun eller om det måhända var ett något mörkare moln bland de andra molnen…
Väldigt glad och positiv blev jag också av ett besök hos kreativa Susan Billmark.
Men konstnärligt mest spännande fann jag Gallery Blue Eye som var mitt egentliga mål med dagens utflykt. Tidigare i sommar hade de en utställning med Öländska konstnärer och det var den utställningen jag ville se. Tyvärr hade de hängt om men jag kan ändå inte vara besviken för Krzysztof Koniczek- Polen, för mig okänd, ställde ut fantastiska tolkningar av miljön på norra Öland i ett helt annat färg- och bildspråk än de ”vanliga” öländska konstnärerna. Kjell Martinsson, konstnären bakom galleriet, var också värd resan. Jag kan absolut ingenting om bildkonst men tycker det är roligt att titta och försöka vara öppen för vad som sker i mig i mötet med bilden. Det är något tragikomiskt över Kjell Martinssons bilder. Något som känns fastlåst men som ändå befriande. Tavlorna är väldigt ”moderna”, de hanterar mötet mellan den digitala verkligheten och estetiken och vårt konsthistoriska arv och seende på ett inspirerande sätt.
Ullcentrum i Löttorp hade tyvärr stängt när jag begav mig söderut igen. Det var synd, jag hade tänkt förhöra mig om deras miljötänk – men det fick jag skjuta upp till en annan dag.
Jag passade på att handla i Löttorp istället. Det kändes så befriande att kunna köpa ekologiska matvaror.
Jag är lite kluven just nu nämligen, vad gäller det ekologiska; Den närmaste lanthandeln, dit man cyklar har inga ekologiska produkter. Alls. Samtidigt är det en liten butik i en, i det närmaste, utdöd ort och det känns viktigt att stödja dem och som sagt, jag cyklar dit. Nästnärmaste butiken dit man i bra väderlek (inte för varmt, inte för mycket motvind) också kan cykla har det också svagt med det ekologiska utbudet, även om det där går att finna ekologisk mjölk t ex. I Löttorp och Borgholm däremot kan man finna ett hyffsat sortiment av ekologiska varor – MEN de kräver bil (bussarna går inte så ofta) OCH det är ”stora” butiker i ”tätorter” (Öland är överhuvudtaget att betrakta som landsbygd och väldigt glesbefolkat) och har ganska lite med lokal utveckling och små entreprenörsinitiativ att göra…
Det är svårt att göra medvetna val. Jag försöker verkligen, i varje enskilt fall göra en avvägning – rätt avvägning, fatta rätt beslut. Det är omöjligt att inte konsumera i vårt samhälle -det är omöjligt, även om man verkligen försöker, att vara helt självförsörjande. Men jag försöker verkligen stödja rätt saker med mina pengar, åtminstone göra så lite skada som möjligt. Men konsumerar gör jag och jag tycker det är rena lögnen när vissa, inga namn nämnda, stora svenska artister hävdar att de inte konsumerar något alls. Det är oförskämt alternativt ett tydligt tecken på att de i grund och botten inte förstått något alls.
Cykla och köpa icke ekologiskt vs bil och köpa ekologiskt (naturligtvis kombinerade ärenden men ändå…) – det är frågan.
KU I gav en givande dag på många sätt…