När jag, som så ofta, försöker inhämta kunskap om vad jag ska sjunga för repertoar, så säger de allra flesta – sjung Händel och barock.
Men, tja, jag antar att jag är rätt rädd för det där med barock och utförandepraxis och… Och ärligt talat är det inte lite tråkigt? Hur rolig är en Händelopera på en skala?
För några veckor sedan beställde jag hem CD Lorraine Hunt Lieberson sjunger Händel-arior. Av olika skäl så kom det sig att öppnade den först ikväll. Och kanske ändå…. Kanske består mitt motstånd mot Händel i att jag så sällan, om någonsin, blir fångad av rösterna och interpretationerna. Det som presenteras känns så ofta fjärran min röst, mitt ideal och min läsning…
Men den tyvärr bortgångna Lorraine Hunt Lieberson… Jag har inte favoriter eller idoler på det sättet, men Lorraine Hunt Lieberson… Jag har skivan på repeat!
Ett smakprov ur operan Theodora
Rösten! Och ansiktet sedan. Vilken vacker kvinna!
juli 30th, 2010 at 7:11
Barock tråkigt? Är du galen. Petibon, Bartoli, Sutherland, Fleming… så många som flyttat barockmusiken till framtiden och gjort den helt vild och underbar… och full av kärlek…!
Och utförandepraxis… hehe… den finns väl bara till för att barockpoliserna ska ha nåt att hetsa upp sej över… och som alla regler är de till för att brytas
augusti 7th, 2010 at 13:14
[...] spännande och väckte en del funderingar kring bl a utförandepraxis. (Detta med anledning av mina tankar och känslor kring [...]