Kraftig blåst och oavbrutet regnande från det att jag klev upp till nu, när jag tar kväll och ser framemot att krypa upp i soffan med den tyska (kriminal)roman jag spontanköpte på väg till Frankfurt Flughafen igår (Erinnerung an einen Mörder av Petra Hammesfahr – mycket bra för övrigt, rekommenderas). Jag hade en annan bok med mig att läsa, men tyckte nog någonstans att jag behövde arbeta på mitt tyska ordförråd. Som det ser ut just nu ska jag nämligen ägna hösten åt att ta de där tyska resttentorna som ligger och skräpar.
Alltså, nej, jag knep inte kontraktet igår. Fem mezzosopraner var vi, alla med i princip samma repertoar… Jag bytte min första aria, efter ett kvalificerat tips från pianisten (Siebel mot Isabella) – jag kan ju sitta här och vrida och vända på det; var det rätt? Började jag med rätt aria? I vilka arior kommer min röst och jag bäst till min rätt? Jag vet inte. Det är hopplöst svårt det där med att välja den perfekta auditionrepertoaren och startarian tycker jag. Men faktum är att jag inte blev störd av bytet, jag var fokuserad, avspänd, hade roligt och tja, gjorde mitt bästa. Kanske var jag för avspänd? Det hjälper inte att fundera på det. De sökte helt enkelt något annat. Schade.
Så jag behöver regnet. 21h resa av totalt 48h är ganska tröttande…
Vad gör man då? Jo, man låter Matti Hirvonens musik fylla sommarvistet kompanjerad av blåsten och regnet mot fönstren och sätter sig att 9h i sträck arbeta med sin senaste affärsidé… Jag har idéer, jag börjar förverkliga dem – men jag är inte fullt lika duktig på att ro dit hän att jag kan tjäna pengar på dem…