Den första kulturnyhet som drabbade mig när jag landade i Sverige var en liten notis i Metro om att Higab, Göteborgs kommunala fastighetsbolag, har gått till Göteborgs tingsrätt för att få igenom en avhysning av SAMI från kulturgöteborgs viktigaste byggnad och scen -Storan.

Jag har aldrig fått uppleva opera på Storan men har varit där i en del andra sammanhang och förfärats över att en lokal med så bra akustik (vilket GO inte har) uteslutande används till förstärkt musik. Men samtidigt tycker jag naturligtvis att det är bra att en kulturhistorisk lokal faktiskt även fortsättningsvis används till kultur. Lokalerna i Storan är inte ändamålsenliga – de är lika illa som de östtyska teatrarna, och stora scenen lika vacker… Göteborg behövde GO det är det ingen tvekan om, men behöver Göteborg den här tvisten? Vad vinner kultursverige?

Storan ska naturligtvis inte stå tom, hyran ska vara marknadsenlig (men subventionerad) och parterna ska vara överens. Det är bra om det tas tag i surdegen så att Storan kommer loss ur sitt döläge. Men jag menar ändå att Storan bör användas till kultur och inte enbart till konferenser och annat näringslivsanpassat. Vad mer är bör Storan användas till akustisk kultur, icke förstärkt. Både för att hedra byggnadsmästarna och huset i sig och för att ha respekt för åhörarnas öron.

Jag hoppas och ber för att min naiva dröm om att någon gång få sjunga på den scenen i ett frigruppssammanhang inte fullkomligt går upp i rök i och med tingsrättens beslut, och menar att GO behöver en liten scen, kulturgöteborg, och kultursverige också för den delen, behöver en kammarmusikalisk scen. Det finns så mycket bra opera i mindre format som alldeles för sällan spelas. Och det finns så många roliga operetter, som faktiskt är riktigt högkvalitativa, som inte får plats på GOs repertoar. Det finns så mycket man kan fylla Storan med om bara Sverige och Västra Götaland och Göteborg vågade satsa på kultur och vårda kulturarvet, även om det inte i första skedet, det akuta, drar in stora pengar. Belöningen kommer efteråt. Släntrande efteråt i ett friskt land och en frisk befolkning.

This entry was posted on onsdag, juni 16th, 2010 at 21:38 and is filed under vardag. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.