Jag har ju förut klagat över de undermåliga övningsmöjligheterna här på fina teatern i Gera. Det finns som jag förstår det två rum. Ett ”uppsjungningsrum” och ett instuderingsrum. I dag hade jag tur att instuderingsrummet var ledigt när jag ville öva. Båda rummen är hopplöst överakustiska, trots att instuderingsrummet är det lite bättre av de två så är det öronproppar som gäller. Att öva med öronproppar är en utmaning, som jag utsätter mig för för sällan. Jag inser att jag borde öva så det inte blir en sådan chock i akuta situationer. Idag tyckte jag emellertid att det gick riktigt bra. Men den yttre hörseln, som jag tyvärr orienterar mig för mycket efter, slås ju fullkomligt ut, så man får lita på andra sinnen och signaler. Att det ändå gick bra idag tolkar jag som att jag faktiskt börjar bli lite bättre på att stanna inuti mitt instrument. Mycket viktigt.
Tyvärr så ligger solen på instuderingsrummet hela dagen – så det var fullkomlig bastu därinne. Lyckades öva mig igenom hela Lucretia, med svetten rinnande längs ryggen och benen. Det blev till att hoppa direkt in i duschen efteråt.
Det är verkligen ljuvlig värme här. Lite väl varmt, man blir liksom handikappad.. och i Ungern sägs det vara ännu varmare… Blir en utmaning att ha föreställning där!
Jag sjunger Lucretia lite bättre för varje dag och jag vet att jag gör en fin och nyanserad karaktär. Jag har mycket att vara stolt över i den här produktionen. Men ibland kan jag inte låta bli att undra om det inte vore bättre om jag fått presentera mig i Tyskland med en annan roll. Något lite mindre tekniskt komplicerat. Att gå balansgången mellan skådespelaren och musikern är otroligt svårt för mig i den här musiken och i den här pjäsen. För att använda yat-terminologi så har jag alldeles för lätt att bli inner strong bound fast jag för att kunna sjunga riktigt bra bara kan tillåta mig att vara outer strong bound…
Lucretia är härligt, men jag längtar efter att sjunga Mahler. Musik där jag inte hamnar i röstteknikens ytterlägen utan faktiskt kan unna mig lyxen att hela tiden ha fullkomlig kontroll och faktiskt sjunga vackert. Jag älskar att sjunga fult, effektivt och ärligt – därför gör jag det också. Men det vore härligt att kunna sjunga lite vackert inemellan vilket jag inte riktigt lyckas få till i Lucretia… Kommer inte ifrån tanken på att fler jobbmöjligheter kanske öppnat sig om jag fått visa de vackrare sidorna av min röst.
Men det som sker sker och det är bara att vänta, jobba på och se. Jag vet ju det egentligen. Men det är så lätt att tänka om…