Så var vi i Gera igen, allihop plus vår nye tenor Christoph Genz. Det känns helt naturligt, fast det var ett drygt halvår sedan vi sågs senast så är det som att ingen tid gått. Samtidigt kan man verkligen märka att det gått 6 månader, hela ensemblen är så ung så alla röster är under utveckling, och alla röster har utvecklats. Det är spännande. Att byta språk från tyska till engelska är också spännande. Det är för det första inte direkt enkelt, tack och lov är ju engelska originalspråk och då ger det sig lättare än en översättning. Men det är spännande vad språket gör med rösterna och att engelskan väcker helt andra känslor och ger andra impulser än tyskan – speciellt i våldtäktsscenen var det tydligt under kvällens sceniska rep.
Min utveckling har inneburit en hel del ändringar vad gäller bröströstövergångar och ansatser. Partiet är lättare att sjunga nu, men problemet är att vi har bara två repdagar, varav den första nu gått och jag har inte lyckats få ned ändringarna i kroppen. Det är mitt fel, jag vet, jag började min nyinstudering för sent – men nu är jag här, har ändringarna i huvudet och kan bara försöka inkludera så många som jag förmår i det sceniska skeendet. I kväll gick det inget vidare, men vi kände oss alla som Bambi på hal is när vi försökte komma ihåg alla förflyttningar, så jag förlåter mig själv.
Genrep i morgon. Det är fantastiskt roligt att vara här igen. Och det ska bli spännande att se om kostymavdelningen hunnit sy om mina kläder till i morgon. Jag har gått ned en del i vikt under vintern och det har en del mer eller mindre väntade effekter…
Gera är härligt varmt och soligt, precis som förra året -allt är som det ska.