Min vän och kollega Karin Fjellander omvandlade vår gemensamma lunch idag till ett gemensamt besök på Backa Teater och deras föreställning Carmen. Ett mycket bra initiativ som jag gärna lät mig dras med mig på. Det är så skönt när andra fixar och man bara behöver dyka upp! Och det var ju en soligt härlig dag att ta båten över älven till Lindholmspiren.
Vi såg en eftermiddagsföreställning tillsammans med en handfull vuxna kulturivrare, såg bl a en regiassistent från GO, och resten gymnasieelever. Således har det gått ett rejält antal timmar sedan slutapplåderna till dess jag sitter och skriver detta. Men jag har ändå knappast något vettigt att säga om denna fullkomligt absurda, ibland visuellt snygga men mest splittrade, föreställning.
De främsta slagdängorna från operan var naturligtvis med i tämligen förvanskade versioner – skönhet var inget som eftersträvades i den här föreställningen. Huvudkaraktärerna i operan skymtade också förbi men det var inte alltid självklart om skådespelaren var i karaktär eller i något ”privat” läge. Handlingen återberättades i extremt grova, skissade drag – jag ifrågasätter starkt att man hängde med speciellt bra om man inte kunde sin Carmen sedan innan. Och driften med t ex Michaela tror jag inte man förstår överhuvudtaget om man inte kan operan. Ramverket för föreställningen var någon form av kommentar kring ämnet terrorism och västvärldens behandling av terrorister och fördomar mot personer med en mörkare hudfärg än vår egen. Men jag upplevde inte att några egentliga frågor ställdes eller att några svar gavs. Jag förstod överhuvudtaget inte varför de gjort föreställningen och vad de vill säga med den. Vill de slänga en känga åt uppmärksamhetshysterin i vårt samhälle, åt big brother – personer och idol-program? Vill de kommentera EU’s ”terroristlagstifting”? Nä, jag förstår inte. Allra mest var det alldeles för hög ljudvolym och dessutom extremt mycket oljud och därtill hände det visuellt för många saker samtidigt att jag inte visste var jag skulle titta och vad det var meningen att jag skulle se i allt jag såg.
Scenografin är mycket elegant och vissa scener är som sagt mycket visuellt tilltalande och orkestern som faktiskt var alldeles levande, spelade mycket bra.
Men resten? Varför?? Varför slakta ett intressant, mångbottnat musikdramatiskt verk på detta sätt?
Carmen spelas fram till den 4 juni, i fall du har lust att bilda dig en egen uppfattning.