December 2009 ringde jag till Telenor och sade upp mina abonnemang, mitt mobila bredband och min mobiltelefon för att de var så dyra och för att de fungerade så dåligt. Jag minns det samtalet väl för det var 47 min telefonkö och när jag kom fram skulle jag hänvisas till någon annan och då hade människan vett att se att jag stått så länge i kö och fixade så att vederbörande i kundtjänsten skulle ringa upp mig.
Jag har en lapp vid mitt skrivbord där det står ”utgångstid mobil: 20100320, internet 201004015″
Mitt mobila internet visade sig oanvändbart (!) när jag bytte till OS X Snow Leopard i januari och det var omöjligt att få support om jag inte band upp mig för ytterligare ett år. Fullkomligt absurt och komplett otänkbart för min del så jag skickade in en skriftlig reklamation och skaffade bredband från en annan leverantör. Den reklamationen har de inte svarat på fast jag skickade in den i februari. Således betalar jag för en tjänst jag inte kan använda.
Idag såg jag att det kommit en faktura på tre månadsavgifter från Telenor. De menar nämligen att jag sagt upp mitt mobila bredband men inte min telefon under det samtalet i december. När detta uppdagades i mitten av mars fick jag veta att kundtjänst skulle ringa upp mig, vilket de inte gjort. Jag trodde att den jag pratade med vid det tillfället i mars då jag skulle ordna med porteringen av mitt nummer till en annan, mer trovärdig, leverantör (abonnemanget skulle ju gå ut 20 mars och jag var tvungen fixa med ersättning) således hade sett eller förstått fel. Men alltså, icke, idag ligger det en räkning på närmare 600kr i min brevlåda i internetbanken. En s k slutfaktura, – fast jag sagt upp abonnemanget i december och verkligen bemödat mig om att göra allt rätt för att bli av med det där företaget.
Jag blir så ledsen, och leds och förbannad och uppgiven så att det inte finns ord att förklara det med.