Sista rapporten från auditionturnén skrivs i min soffa i Göteborg, inlindad i en filt och sippande på ingefärste.
När de tre provsjungningarna, i de tre städerna, i de tre länderna var avklarade så blev jag naturligtvis förkyld. Den kom krypande upp för ryggraden via spända muskler och ömmande nacke. Går inte att stoppa den då.
Med rejält mycket sömn så lyckades jag emellertid genomföra de 30 takter långa sopransolot under Svenska Sofiaförsamlingens kyrkokörs (Svenska kyrkan i Paris’ kyrkokör, den enda kyrkokör jag träffat på där alla medlemmar är under 35!) konsert igår. Det var läskigt. Jag är för sällan sjuk, eller tvingas för sällan sjunga när jag är sjuk eller vad man ska säga, för att ha någon riktig rutin på det. Jag VET ju att det sällan hörs. Jag VET… men att bara stå där och försöka ha tillit och försöka göra precis som vanligt och förbereda och andas och inte forcera, inte forcera, inte forcera, men sjunga med stöd, med stöd, med stöd…. det är verkligen svårt. Jag upplevde att jag inte hade något alls att ge i hela första oktaven som ju i normalfallet, är mitt hem. Höjdtonerna tog överhuvudtaget inte på repet men var tack och lov där på konserten. Dirigenten Agneta Södersten och organisten CarlAdam Landström försäkrade båda att det inte alls hördes att jag var förkyld. Men jag undrar jag… Det är sannerligen in övning i mod och skådespeleri. Ta leende dina applåder när du upplevde att rösten höll på att brista hela tiden.
Konsertens stjärna var tveklöst sagda CarlAdam. En strålande organist med en vacker baryton. Hans improvisation över temat ”Jesus rider in i Jerusalem på en åsna” var fullkomligt briljant. Hade jag kunnat skrika och tjoa hade jag gjort det. Vilka musiker det finns! Så lycklig jag blir när jag träffar på de där guldkornen!!
Jag fick ynnesten att följa med på körfesten efteråt. Körfester är alltid en upplevelse, men denna var något utöver det vanliga då den kryddades med en tillsynes obegränsad tillgång på mer eller mindre snygga hattar och olika rytmikinstrument. Det var så att säga livat och maten som lagats av svenska Eva (det var allt jag fick veta om henne, hon ägde även lokalen) var fullkomligt delikat.
Försökte hålla så låg profil som möjligt men pratade naturligtvis bort det lilla av talröst som jag hade kvar lyckligt ovetandes om att förkylningen skulle blomma upp under den kommande natten som skulle bli till största delen sömnlös.
AirFrance hade meddelat att min ombokningsbara biljett inte var ombokningsbar utan att det skulle kosta mellan 1200 -2200€ att boka om min hemresa. Att köpa en ny biljett skulle kosta 560€. Några sådana priser kom naturligtvis inte på tal för mig men efter att ha legat och vridit mig i sängen hela natten så kände jag att jag inte stod ut en sekund till, att driva omkring och försöka turista en hel dag i väntan på flyget hem kändes inte direkt lockande. Så på vinst och förlust tog jag mig ut till CDG strax efter 07. Och se, undrens tid är inte förbi – jag fick åka med nästa plan till Göteborg. Det var inte tillåtet osv. men jag såg väl för bedrövlig ut (ansträngde mig lite…) Stort tack till tjejen i servicedisken som hade mod att fråga sin chef om jag fick åka med i alla fall!!
Planet var för övrigt bara fullt till hälften så man undrar ju vari problemet låg.
Nu måste jag snabbt bli frisk. Har många toner att studera in på kort tid!