Internettillgången och surftiden är det ont om den här veckan. Men nu har jag landat en stund på Svenska Kyrkan i Paris.
Svenska Kyrkan i utlandet är en tillgång som bara den är ett stort skäl att inte gå ur Svenska Kyrkan. Fantastiskt andningshål vare sig det är i Paris eller i Berlin eller någon annanstans.
Den här resan har de härliga människorna här varit en väldig tillgång. Här finns te, internetuppkoppling, hjälpsamma människor som pratar svenska och vad mer är övningsmöjlighet! Stort tack till alla er!!

Igår gjorde jag veckans tredje provsjungning. Den var 2,5h timmar försenad. Det är arbetsmiljö i toppklass!!! För all del så är ju sångarna trevliga och när det väl var ens tur så fick man några minuter för sig själv i ett uppvärmingsrum och pianisten var verkligen toppen. Men att sitta och vänta 2,5h när man dessutom varit där 1h innan för att optimera sina förberedelsemöjligheter.
Tala om att jag var glad att jag hade sinnesnärvaro innan att äta en ordentlig lunch och att jag hade gjort en ordentlig uppvärmning på Svenska Kyrkan innan. Tyvärr räckte jag inte hela vägen igår. Så kan det vara. Jag anade det halvt hopplösa i situationen och passade på att provsjunga med odöpt repertoar – så jag vann i alla fall något på det hela! Jag är nöjd, jag gjorde bra ifrån mig. Men lite bittert är det ju ändå att inte nå ända fram.

Paris är kallt och ruggigt nu så jag passade på att ta en tur till Louvren och fick tyvärr alla mina negativa fördomar om amerikaner bekräftade. Helt vanliga oskalade räkor var ”groose” (de har ju ögonen kvar och så var de så små att det säkert var ”babies”) och laxpaté var ”strange” och hädanefter skulle de två kvinnorna bara äta kyckling i det här underliga landet. Utöver det så var det tämligen påfrestande för mig som gammal museivakt att folk ständigt fotograferade med blixt fast det var uttryckligen förbjudet och att folk betedde sig som jag föreställer mig att Ullared är när de har extra utförsäljning…
Det var en lisa att komma bort från de italienska målarna upp till de flamländska som tilltalar mig betydligt mer, där var det, i jämförelse med kring MonaLisa, fullkomligt öde.

Dags att dra vidare, middag med fina kollegan Johanna Martell ikväll! Men först ska jag leta reda på ett AirFrance-kontor.

This entry was posted on lördag, mars 27th, 2010 at 16:43 and is filed under Sångarlivet. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.