Som den för tillfället inkomstlösa kulturarbetare jag är är bio- och restaurangbesök inte direkt vardagsmat. En god vän tyckte emellertid att jag behövde allmänbildas på film- och normallivsfronten och bjöd med mig på Avatar i 3D med efterföljande turkisk middag = massor gott kolgrillat lammkött, sådant som bara ätes vid speciella tillfällen.
Avatar var en upplevelse måste jag säga. Det var första gången jag såg en film i 3D, men det hade inte en så stor effekt för mig som jag hade hoppats. Handlingen är fullkomligt Hollywoodskt förutsägbar men animationerna är så förödande vackra. Och landskapen som presenteras på den här planeten, Pandora, kittlar fantasin. Det är faktiskt den vackraste film, rent visuellt mest tilltalande, som jag sett sedan Sagan om Ringen triologin. Fast Nya Zeeland är på riktigt… Men där svävar å andra sidan inga berg och man kan inte flyga på färgsprakande drakar, eller hoppa från hög höjd och fångas upp av blad som är fem gånger större än en själv… Och för er som undrar så är en ”Click” militär slang för kilometer eller som trådarna på internet upplyser; 0.6214 mile… Den svenska textningen är således inte fel ute.

Nästa utflykt var inte så socialkulturell utan rent fysisk. Jag tog mig iväg till Nordiska Akvarellmuseet i det grå regnet igår för att titta på havet (läs isen), kobbarna och utställningen om nordiska serietecknare. En jätterolig och spännande utställning. Anneli Furmark, Liv Strömquist och Hugleikur Dagsson tilltalade mig mest. Härligt att gå på konstmuseum och flera gånger skratta rakt ut. Akvarellmuseet är så behändigt litet, utsikten från restaurangen är underbar och resan tar en timme med bil – perfekt lördagsutflykt.
Nu har jag varit där två gånger mitt i vintern – nästa gång får bli under sommarhalvåret. Skärhamn är ju en sommarort…

This entry was posted on söndag, februari 28th, 2010 at 15:30 and is filed under film, utställning, vardag. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.