På lördag har GöteborgsOperan premiär med Massenets Thaïs, jag hade turen att få se kvällens genrep. Jag kan inte låta bli att undra, ikväll som alla andra genrepskvällar jag varit på, vem det är som egentligen går på genrep. Teaterns personal och deras anhöriga, självklart, men alla pensionärerna kan omöjligt vara Teaterns personals anhöriga..
Thaïs får man inte missa av två skäl: Sydafrikanske Johan Engels scenografi och kostym och konsertmästare David Bergströms andlösa violinsolon. Thaïs innehåller något som jag uppfattar som ett av violinlitteraturens mest välbekanta melodier. Som gammal stråkmusiker känner jag musiken väl, men eftersom jag är erkänt dålig på att komma ihåg fakta som namn och årtal så hade jag faktiskt ingen aning om att det violinsolot var ur Thaïs. En trevlig lärdom!
GöteborgsOperans orkester gör som vanligt musiken all heder men dramaturgiskt tycker jag något fattas i musiken, den håller inte greppet om en som Werther till exempel. Något fattades också i regin – det där som för berättelsen framåt, som får en intresserad och engagerad; dramaturgin…
GöteborgsOperan skriver på sin hemsida ”Egentligen kan man inte tänka sig en opera som ligger mer i tiden med lyxhunger, skönhetssträvan och längtan efter evig ungdom å ena sidan och religiös askes och fanatism å den andra.” Och jag håller verkligen med i teorin. Tyvärr upplevde jag inte att något egentligen sades om detta – jag fick mest med mig ett budskap där Mannen dömer kvinnan till att vara hora och uppmanar henne att bli madonna och under tiden hon försöker bli denna madonna så tar Mannen sig rätten att behandla henne som en hora. Jag upplevde att Mannen fick stå oemotsagd. Jag upplevde inte någon diskussion kring det patriarkala och kvinnoförtryckande, till fantatismen eller lyxhungern. Det gör att eftersmaken känns unken.
Manskören som inleder första akten var det bästa jag hört kören sjunga någonsin och borgade för något gott som tyvärr inte återkom. Det var väldigt mycket gående i samma långsamma tempo regimässigt.
Men ikväll var det genrep, saker och ting vaknar nog till liv till på lördag. För visst ska man se Thaïs. Thomas Lander och Malin Byström är spännande sångare och visuellt är det mycket vackert.
Jag önskar Thaïs-ensemblen en fantastisk färgsprakande premiär utan förkylningar och med massor av positiv energi. Och sluter ögonen och minns kostymerna, kostymerna!