Jag och brevbäraren krockade i porten. Jag på väg till tvättstugan och han till brevlådorna.
Hej hej, det kändes trevligt att möta en brevbärare – dessa samhällets stöttepelare…
Men glädjen höll inte i sig speciellt länge. När jag kom åter från tvättstugan så har jag fått en centimentertjock lunta reklam i min brevlåda. Jag avskyr reklam och jag har naturligtvis en ”nej tack till reklam”-lapp på brevlådan.
Jag blir så upprörd på reklam. Upprörd för trädens skull (och gick genast in på www.ettklickforskogen.se) och upprörd för att jag försöker på alla sätt säga ifrån att jag inte vill ha reklam och försäljning i mitt hem. Mitt hem är min vilozon, min reningsplats. Jag vill inte splittra min uppmärksamhet på icke självvalda intryck i den miljön.
Det paradoxala i det hela är att i densamma posthög låg även ett kuvert från SPAR (statens personadressregisternämnd) med en kvittens där det står att min ”personpost i SPAR är spärrad för direktreklamändamål”.
Isn’t it ironic, don’t you think?
Och jag har fortfarande inte lyckats beställa en blankett för anmälan till SWEDMAs NIXregister för direktreklam. 020-557000 är numret, men jag kommer av någon anledning inte fram.