Att åka nattåg från Köln till Göteborg är en ekonomisk och miljövänlig resevariant, men jag är inte helt nöjd med konsekvenserna.
Jag blir ganska rubbad ur mina cirklar och min inre balans av sådana korta auditionresor som den till Köln, det vet jag om och försöker planera för… men nu när jag tog tåget hem så förlorade jag en extra dag, en dag som jag, om jag flugit, hade kunnat använda till återhämtning. Före och efter resor är mitt ställtidsbehov ett faktum som står skrivet mig i pannan.
Den här veckan har jag haft mycket omkringarbete att jobba undan också, haft någon instudering och en sånglektion och varit på StagePools jobbcoachning. Sådan inställelsetider som någon dag omöjliggjorde min morgonyoga och en annan dag krävde långa väntetider på den försenade lokaltrafiken. Dessa ting använder jag som ursäkt för att jag inte hittat tillbaka till min inre balans och min bukbotten.
Det finns ingen genväg. Jag kan inte slarva med min yoga och med meditationen och jag behöver ta mig tid att göra mina dagliga andningsövningar. Men när den tiden plötsligt inte finns? Tröttheten efter en resa/en prestation måste också respekteras…
Idag spelade jag in en Geforsaria för att skicka med en ansökan – det blev ingen bra inspelning så egentligen känns det inte som någon idé att jag skickar ansökan. Men nu gick den iväg per mail i alla fall, då kostar åtminstone inte portot. Jag sjunger normalt den arian mycket bra, men idag kom jag inte riktigt ned i kroppen och fick inte luften lika rörlig som normalt. Mycket frustrerande! Men lärorikt att lyssna på också, lärorikt den tuffa vägen, för inte är det kul att höra inte.
Två dagar till nästa provsjungning. Två dagar vars enda syfte måste vara att hitta hem, in till mig, inombords.