Nu är jag inne i en sådan där period igen, en biljett-bokarperiod… Det är ett enerverande stycke tid då jag tillbringar fruktansvärt mycket tid framför datorn surfande på nätet och letandes vettiga resealternativ. När resan sedan är bokad ska ett vettigt boende finnas. Mycket enerverande.
Jag gick in i den här perioden igår, efter att ha skjutit den framför mig sedan i söndags då jag insåg att det var oundvikligt…
Det är en period av massor av beslutsfattande. Vad ska jag göra och vad ska jag inte göra?
Nu blir det en resa till Köln, men inte en resa till Paris (mycket, mycket ångest bakom det beslutet…) och nu måste jag besluta mig om jag ska ta den där trippen till Bergen och en vända till Italien, eller inte.
Det är ju en ekonomisk fråga. Det är verkligen en fråga för fru Sjöstedt – ekonomisk effektivitet.
Är kostnaden för resan försvarbar i förhållande till den eventuella utkomsten av resan. Är utkomsten av resan rimlig i förhållande till allt annat som sker i livet och karriären? Är resan och det den innebär energiekonomiskt rimlig? Det sista jag vill är ju att finna mig själv totalt utmattad och oförmögen att göra en provsjungning till, i mitten av april eller så.
Jag vet att jag har en ekonomisk gräns. Jag vet att jag har en orkesgräns. Men exakt var går de? Det vet jag inte exakt.
Så har det gått en dag. Jag har sagt det förut och säger det igen, sekreterarfunktionen är inte att förakta!