Jag är helt utmattad efter arbetet med ”Unga artister för Haiti” och det får mig att fundera, återigen, över skillnaden mellan mig före och efter utmattningssymtomen (för ca 4 år sedan nu), mellan mig och mina bekanta, mellan villkoren för mig som konstnär och villkoren för andra som inte sysslar med konstnärlig verksamhet.
Det är inget fel på mig, jag mår bättre nu än någonsin förut och ju ärligare jag blir mot mig själv desto mer sällan tangerar jag den där gränsen för utbrändhet som jag förut levt så nära. Men det kräver ärlighet och medveten närvaro. Och det kräver att jag står upp för mig själv och gör aktiva val.
Således valde jag att organisera en välgörenhetskonsert, väl medveten om arbetet som krävs och att jag efteråt kommer ”gå in i den svarta garderoben”, som en kollega uttryckte det en gång. Det är inte det att jag är totalt oförmögen att göra något, det går bara så oändligt mycket långsammare än samma tid för en vecka sedan. Jag vet om att det är så här. Jag vet om att jag har en fantastisk koncentrationsförmåga och en mycket hög och effektiv prestationsförmåga när det gäller- men jag vet också mycket väl att det måste vara för en isolerad tid och att det kommer kosta mig mycket ork.
Jag undrar ofta hur jag skulle klara mig om min roll i samhället var en annan, om mitt yrkesliv såg annorlunda ut. Skulle jag klara mig? Och vad händer om jag blir en del av en institution där villkoren inte längre är mina utan allas? Stina Oscarsson har skrivit ett inlägg om just det, fast ur en annan synvinkel, när Madeleine Sjöstedt (kulturråd i Sthlm, fp) kräver ”Mer kultur för pengarna” och Orionteatern behöver effektiviseras.
Jag tycker effektivtet, ekonomisk eller personlig, är ett svårt ord. Det låter så positivt, jag är uppfostrad till att det är positivt, 80-talist som jag är. Naturligtvis är effektivitet ofta positivt. Men något vänder sig ändå oroligt i magen när densamma Sjöstedt skriver att hon hoppas att Birgitta Svendén, i dessa tider av ekonomisk kris för Kungliga Operan, gör ekonomisk effektivitet till ett verktyg för att producera mer konst.
Det är säkert nödvändigt. Men jag kan ju bara utgå från mig själv och därifrån klart säga att är jag stressad så sjunger jag sämre.