Imorgon blir den av, konserten. Och här sitter jag och undrar vad jag har glömt att tänka på… Hur vet man när man gjort allt man kunnat och att det bara återstår att vänta och se, se vad som händer med de bollar man satt i rullning? Klart jag vet någonstans… men ändå, denna gnagande oro – har jag glömt något?
Den här konserten har gett mig de mest oväntade möten. Allihop oerhört positiva. Oavsett hur det går imorgon så är min upplevelse av att arbeta med konserten fantastiskt positiv. Det är som om jag återfått hoppet om mänskligheten. Solidaritet finns fortfarande, välvilja och människor har energi över för något utanför sig själv. Det är ibland svårt att tro det, så där till vardags..
En kvinna mötte jag på en av Västtrafiks försenade bussar – hon visade ett sådant intresse för mitt initiativ att jag blev alldeles glad, och hon blev glad över att någon som jag finns, och försöker göra något.
En man mötte jag utanför Handelshögskolan där jag varit och pratat för studenter som söker uppsatsämnen – vi kom från helt olika världar han och jag, men ändå, ett intresse, en välvilja och en ärligt menad lyckönskning.
Jag hoppas att konserten imorgon kan erbjuda fler sådana möten. Om inte jag får uppleva dem så kanske någon kollega eller några i publiken. Möten med främlingar, om än korta, är oerhört vitaliserande. Vår individualistiska värld är inte så avstängd som jag ibland förleds att tro.
februari 4th, 2010 at 21:26
Lycka till med allt i morgon! Mötet med dig har för mig varit ett oväntat, gott möte, och jag vill gärna fortsätta hålla kontakten! Hade velat vara med i morgon kväll, men sitter på en konferens för kyrkorådspresidier i Göteborg om framtid och ekonomi.. I framtiden ingår utan tvekan sådana som du som enorma resurser! Vi människor behöver varandra, för ensamma rinner engagemanget ut i sanden. Allt Gott inför morgondagen! VI hörs och ses!
Maria
februari 5th, 2010 at 8:54
Massor av lycka till med konserten Solgerd!