Göteborg i vinterskrud är en ovan och vacker syn. Jag ser på stan med nya ögon men blir likväl lite irriterad när lokaltrafiken inte kommer i tid.
Tar ett djupt andetag och inser det kluvna i min reaktion. Jag vill ju välja bort den stressade, negativa sidan och bejaka den harmoniska och glada. Min röst mår bättre när jag tänker glada tankar. Min kropp också. Och ändå – i denna vackra omgivning, faller jag dit, gång på gång.
När i livet lärde jag mig att bli stressad och irriterad när bussen är en kvart sen? I Norrbotten bussen i princip aldrig en kvart sen, men nattåget nästan alltid…
Klart jag har mycket att stå i inför konserten på fredag, men så stressad är jag sannerligen inte. Så varför hetsa upp mig?
Varför hetsar jag inte upp mig ens hälften så mycket över något som är mycket allvarligare?
Huvudnyheten i senaste Accent är ”Av 100 ryska män som i dag är 18 år kommer bara 40 att leva tills de är 60.”
Speciellt nu när regeringen presenterat en ny alkohollag som folkhälsominister Maria Larsson menar ska leda till minskad alkoholkonsumtion – men den i förlängningen kommer att leda till att fler kan få utskänkningstillstånd, undrar jag: Varför är det så svårt att lära sig från våra grannländer?
Och nu, i skrivande stund, när jag faktiskt lyckats hetsa upp mig över dessa alkoholpolitiska frågor, kan jag konstatera att i kulturbranschen, där alkoholkonsumtionen tyvärr är alltför central och framförallt hög, enligt min erfarenhet, så är man pinsamt dålig på att ta ansvar för att erbjuda alkoholfria alternativ. Under Guldbaggegalan var det enda alkholfria alternativet, som var lika gratis som det alkoholhaltiga, vatten. Det finns många goda alternativ till vatten även om man, som undertecknad, inte vill dricka alkohol!
Nu får jag nog ta och dammsuga – så jag lugnar ned mig en smula…