Nu rör det på sig, konserten tar så sakteliga form…
Ja, så sakteliga är det egentligen inte, men eftersom min deadline är så snar så känns allting oändligt långsamt – alla man ska få tag på, alla som ska kontaktas och som ska kontakta någon annan i sin tur.
Det är spännande att driva sådana här projekt, som den här välgörenhetskonserten – idén börjar någonstans och utvecklas än åt höger och än åt vänster och för en stund känns allt omöjligt och förfärligt spretigt, för att lite senare fortfarande öppet och under utveckling men programmet och helheten börjar få en riktning och en form.
En gång i halvtimmen undrar jag vad jag gett mig in i. Jag borde ju fokusera på mina provsjungningar och på de roller jag satt mig i sinn att studera in. Men detta känns väsentligt och var ett av mina infall som jag genast hoppade på (det kommer åtskilliga som jag helt sonika ignorerar). Jag är glad för att jag har den kraften, tiden och förmågan att jag kan plocka upp sådana infall som jag får och göra något av dem.
Och jag är oändligt tacksam mot mina kollegor och vänner som stöttar mig och hjälper mig i det här infallet.
Den 5/2 bär det av, i Örgryte Nya Kyrka, 19.00. Det är mycket att göra innan dess, men det kommer bli fantastiskt!