Efter att ha spenderat kvällen på Friedrichstadtpalast tillsammans med min vän musikalartisten som blev i tillbörlig grad imponerad av föreställningen så känner jag att det är dags för lite operahumor. (Friedrichstadtpalast var häftigt men eftersmaken försvann rätt fort.) Jag antar att de flesta säkert redan sett och hört den, men jag är som så ofta förr, lite efter och har inte upptäckt storheten med Sonia Prina och Ann Hallenberg förut.
Det är faktiskt lite generande att jag inte hade koll på en så superb svensk sångerska som Ann Hallenberg. Att jag missat en häftig italienska är liksom mer förlåtligt. Men samtidigt är jag stolt. Vi svenskar håller fanan högt! Ett arv att axla och en tradition att vara stolt över.
Det är vi, Terje och Turid
-norrmännen kan också… skapa operahumor, fast lite på ett annat sätt.