Operagala

Här om dagen upplevde jag ett underligt samtal med festivalens konstnärliga ledare prof. Siegfried Matthus. Han fångade upp mig ståendes med matbrickan i matsalen och pratade en massa om operagalan och om att de hade ett stort problem och att urvalet till operagalan var felaktigt gjort. Jag hängde med på ungefär hälften och kunde inget annat säga än att det hela överhuvudtaget inte är ett problem för mig vilket är sanningen. Han sa ”Vielen dank, vielen dank” och vände och gick och där stod jag som ett frågetecken.
Igår var emellertid premiären för Operngala. Det är totalt fyra konserter med en bra orkester;
Brandenburgisches Staatsorchester Frankfurt, och en internationellt etablerad dirigent; Kevin McCutcheon. Det var en härlig konsert på slottsgården i den varma sommarkvällen. Svalorna kvittrade och flög, solen gick ned bortom sjön och där låg en kanadensare och några båtar och flöt och njöt live-bakgrundsmusik. Det var emellertid uppenbart varför Hr Matthus kom och bad mig om ursäkt, alla huvudrollsinnehavare var där plus ett gäng till utom jag.
Nu gör det faktiskt inte så mycket, det är skönt att ha några dagar ledigt.

Alla sångarna här är väldigt duktiga men det finns stora nivåskillnader inom begreppet ”väldigt duktiga”, framförallt vad det gäller kommunikation och suveränitet. Jag är som publik överhuvudtaget inte intresserad av någon som bara står och ser förskrämd ut, hur väl personen än sjunger. Liksom på matinékonserten var det också roligt att höra folk sjunga något annat än de roller de blivit tilldelade. Flera ur Liebesverbot-ensemblen imponerade stort när de sjöng Verdi, jag antar att man helt enkelt kan avskriva das Liebesverbot som ett hopplöst fall samt att man kan konstatera att Wagnerarior faktiskt fungerar rätt dåligt på galakonsert…

Jag kan stolt konstatera att de två Lucretiasångarna höll fanan högt och att svenska Alexandra Büchel rev ned de största applåderna. Den främsta underhållningen var emellertid dirigenten McCutcheon vars energiska och uttrycksfulla ansikte gjorde även de långtråkiga ariorna till stor underhållning.

Nu åker jag till Berlin, för nästa kulturella intag; Trollflöjten på Staatsoper.

Leave a Reply