Om man tänker avlägsna sig ifrån Rheinsberg så måste man fylla i en ledighetsansökan. Varken regissören eller dirigenten är här i helgen; Lucretia-ensemblen har ledigt, alltså har det varit ett hektiskt springande med ledighetsansökningar som ska ha tre underskrifter… Ja, vi är ju i Tyskland gud bevars….
Nu har alla åkt utom tre personer. Jag och de två stackare (?) som blir kvar över helgen för att sjunga på de tre stora operakonserter som ges torsdag, fredag och lördag som en del av festivalen.
Själv ska jag utnyttja lugnet till att öva och vila. Helgen ska jag tillbringa hos Karolina Andersson i Berlin och till att vara hysteriskt kulturell. Tre operor på tre kvällar har jag planerat. Inspiration och fortbildning helt enkelt.
Vi har det supertrevligt ihop i Lucretiaensemblen. Det är lite komiskt nu när de andra ensemblerna har kommit, alla ensembler har en egen själ. Oneginensemblen rysk och östeuropeisk – mörkhåriga personer som knappt pratar engelska eller tyska och som sjunga folkvisor på kvällarna och värmer upp på rummet, Carmenensemblen ser asiatisk ut men de har vi bara sett på bild, de kommer nog inte hit alls tror jag, Liebesverbotensemblen är äldre, rundare och kräsnare… Och så vi då; unga, västeuropeiska och sociala. Det är roligt att studera.
Men det blir intensivt. Man umgås ju hela tiden i princip utöver en och annan ensam promenad eller stund med en bok. Speciellt sista två dagarna har varit tärande, dvs igår och idag – vi har repeterat satirspelet som ska följa på Lucretiaföreställningarna i gassande solsken,inne på slottsgården utan vind och utan skugga. De tre timmar på dagen när solen är som starkast och temperaturen som högst. För en rödhårig en som jag som varken tål sol eller hetta speciellt väl så var det tufft. Men alla kämpade. Igår resulterade det i lång siesta på eftermiddagen och idag tyvärr i att vår annars så positiva och glada regissör tappade humöret.
Vi hoppas att han vilat upp sig till måndagmorgon.