Det börjar finnas hopp för SopOperan.
Saker och ting börjar lösa sig. Ensemblen har gjort upp med sina värsta hang-ups och sina mest udda rekvisita. Scenen börjar se ut som en scen. Myggorna är på plats och ljudkillarna rattar sakta in sig.
Det är en lång bit kvar till en färdig föreställning men vi kommer hinna. Det är en skön känsla som inte riktigt velat infinna sig förut.
Scenen jag skrev om igår fungerade alldeles utmärkt och gick från att ha varit en surdeg till att bli en positiv energikick i föreställningen. Skönt, för den scenen var ett orosmoment.
Ett halvt genomdrag har vi gjort idag. Det fungerade!
Ja, jag har naturligtvis mängder med notes till mig själv och några rent praktiska detaljer återstår att lösa men vi är igång.
Kreativiteten flödar och vi växer på scen.
Lite ljus och bildprojektioner på det här så finns det nog hopp om saligheten.
Jag funderar vidare på tiden efter detta. En lägenhet måste jag ju ha, och därtill helst ett 1a-handskontrakt. Är det värt 295 kr att få söka lägenheter genom en privat förmedlare i två månader? Är jag så desperat eller är jag egentligen bara snål?
Har precis tackat nej till den kursplats jag blev erbjuden på sångmetodikkursen på HSM. Det var inte ett enkelt beslut men… jag måste gå vidare. Artisten är inte stället att vara på för mig just nu känner jag. Språk får det bli.
Dags att söka begagnad kurslitteratur på nätet!
Fast först måste jag plugga på "Pillermässan" och finalen. Tappade för många ord för att jag ska riktigt tolerera det idag.